Textförädling AB

Förstärkningsord är svårt. De är lätta att till för att understryka att något är sjusärdeles bra. Eller dåligt.

Kruxet är att budskapet ibland kan få också närmast motsatt tolkning. Åtminstone underförstått.

Typexemplet är att tala om den ”inhumana och motbjudande nazismen”. Den kritiske läsaren kan då fråga sig om det betyder att det bredvid denna ”inhumana och vidriga” nazism även finns en version som är human och inbjudande.

En likande tankevurpa har ett av landets större bagerier råkat ut för, låt vara att den största boven i detta sammanhang är strävan att hålla texten så kort som möjligt. I deras reklam heter det att deras bröd nu kommer ”i ny påse”.

”Himla tur”, konstaterade hustrun syrligt, ”att de inte längre använder gamla.”

Städa i bokhyllorna har sin charm. Men det är inte dammet som gör det, utan (åter)upptäckten av bortglömda titlar. Eller som senast, förtjusningen över en förmodat bortlånad och aldrig återlämnad bok.

Denna gång var det Bertil Widerbergs Sydsvenska utflygter som fick allt vidare städarbete att avstanna.

Bertil var en lika mångårig som egensinnig medarbetare på Sydsvenskan. Texterna, som för det mesta handlade om hans utflykter i växtriket, skrevs på en säregen blandning av modern journalistprosa  och 1700-talssvenska.

Karlen var spränglärd och tryfferade gärna sina artiklar med citat, litterära hänvisningar och historiska anekdoter, vilket inte hindrade honom från att jämföra en våldsamt centrifugernade tvättmaskin med en ”galvaniserad groda”.

Likt Fritiof Nilsson Piraten visste han också att en god skröna vävs på sanningens varp. Så när Bertil med goda kontakter i den skånska noblessen påstår sig ha hittat en dittills okänd epistel av Bellman blir det nästan sannolikt. Hans behärskning av Bellmans språk och stil fullbordar illusionen:

April månads första dag fann jag manuskriptet (klottrat på en linnelumppapperslapp, knappt halvt duodesformat, vattenmärkt Lessebo; signerat ”C: M: B:” och daterat ”Sågtorp d: 31 April 1785″): hos Görvel Gyllenstierna, min skogsfruvännina sedan decennier; i en bakom en tapetdörr dold vindskrubb på Spannarp, hennes rococo-herrgård nära Ängelholm. Ack! vad vi jublade över fyndet, lorgnon för öga, var sitt glas Œil de perdrix för läpp, vid sidenträbordet i gröna salongen, medan vakteln blåste oboe och tranan trumpetade genom fönsterna mot parken!

Att tyda verserna är inte alldeles lätt, enligt Bertil: ”Carl Michaels piktur blir ofta svårtydd när han är på örat.” Att det är en lovsång till ”vårens och årets läckraste svamp”, stenmurklan, dock står snart klart.

Strountes, givetvis.

Men det är ytterligt bellmasnkt, eller hur?:

.

Ulla, under flägt och drag

På måssan mellan tallar

Sku vi vandra, du och jag

Dit Morklan brun oss kallar.

Mårgon solen blossar varm

Genom floret för din barm;

Trasten trallar,

Echo skallar

Med et ljuft och skyhögt larm.

Se huru stigen hvälfver och

kröker,

Ulla här finner du hvad du

söker!

Öppna din korg, jag drar min

värja

Til at härja

Livfet på hvarenda knopp

Som af Morkla spritter opp.

Nya kunder kan öppna nya världar. Det är givetvis spännande, men ställer också krav på att snabbt fylla kunskapsfält som tidigare varit helt vita. Att plöja sådana jungfrulig mark innebär inte sällan också ett inträde i helt nya språkliga världar.

Berikande och roligt.

Som till exempel att få arbeta med ett företag som gör mediciner. Men inte den aktiva substansen, utan ”omslaget”, det vill säga tabletten, gelen, sprejen, mixturen eller vad det nu är som själva medicinen skall transporteras med på sin resa ut i kroppen.

Sådant skall också göras. Och det måste göras väl så noga och under samma rigorösa kontroller som när själva läkemedlet görs. Doseringen skall vara rätt. Bäraren skall upplösas på rätt ställe – inte tidigt inte för sent. Ämnena som används måste vara stabila över tid och får inte heller reagera med varandra på oväntade sätt, osv osv. Det är, kort sagt, en vetenskap i sig.

Det kallas för läkemedelsformulering. Nu skall processerna, företaget och dess tjänster beskrivas i en rad olika texter.

Uppdraget skulle kunna sammanfattas – om en dålig  farmaceutisk ordvits tillåts i sammanhanget – som formulering på recept.