En språkets mästare dyker upp – och imiterar en annan

14 september, 2010

Städa i bokhyllorna har sin charm. Men det är inte dammet som gör det, utan (åter)upptäckten av bortglömda titlar. Eller som senast, förtjusningen över en förmodat bortlånad och aldrig återlämnad bok.

Denna gång var det Bertil Widerbergs Sydsvenska utflygter som fick allt vidare städarbete att avstanna.

Bertil var en lika mångårig som egensinnig medarbetare på Sydsvenskan. Texterna, som för det mesta handlade om hans utflykter i växtriket, skrevs på en säregen blandning av modern journalistprosa  och 1700-talssvenska.

Karlen var spränglärd och tryfferade gärna sina artiklar med citat, litterära hänvisningar och historiska anekdoter, vilket inte hindrade honom från att jämföra en våldsamt centrifugernade tvättmaskin med en ”galvaniserad groda”.

Likt Fritiof Nilsson Piraten visste han också att en god skröna vävs på sanningens varp. Så när Bertil med goda kontakter i den skånska noblessen påstår sig ha hittat en dittills okänd epistel av Bellman blir det nästan sannolikt. Hans behärskning av Bellmans språk och stil fullbordar illusionen:

April månads första dag fann jag manuskriptet (klottrat på en linnelumppapperslapp, knappt halvt duodesformat, vattenmärkt Lessebo; signerat ”C: M: B:” och daterat ”Sågtorp d: 31 April 1785”): hos Görvel Gyllenstierna, min skogsfruvännina sedan decennier; i en bakom en tapetdörr dold vindskrubb på Spannarp, hennes rococo-herrgård nära Ängelholm. Ack! vad vi jublade över fyndet, lorgnon för öga, var sitt glas Œil de perdrix för läpp, vid sidenträbordet i gröna salongen, medan vakteln blåste oboe och tranan trumpetade genom fönsterna mot parken!

Att tyda verserna är inte alldeles lätt, enligt Bertil: ”Carl Michaels piktur blir ofta svårtydd när han är på örat.” Att det är en lovsång till ”vårens och årets läckraste svamp”, stenmurklan, dock står snart klart.

Strountes, givetvis.

Men det är ytterligt bellmasnkt, eller hur?:

.

Ulla, under flägt och drag

På måssan mellan tallar

Sku vi vandra, du och jag

Dit Morklan brun oss kallar.

Mårgon solen blossar varm

Genom floret för din barm;

Trasten trallar,

Echo skallar

Med et ljuft och skyhögt larm.

Se huru stigen hvälfver och

kröker,

Ulla här finner du hvad du

söker!

Öppna din korg, jag drar min

värja

Til at härja

Livfet på hvarenda knopp

Som af Morkla spritter opp.

Lämna ett svar