Företagsbloggens ton och tilltal – personlig utan egotrippar

20 december, 2010

Bloggar är ofta personliga. Några är privata, rent av intima.

Frågan är i vilken utsträckning det personliga tilltalet ska, eller bör, omfatta också företagsbloggar.

Det tål att grunna på.

Förutom att ett sådan grepp lätt kan misstas för fjäsk eller inställsamhet – i synnerhet om avsändaren är anonym – infinner sig ett par invändningar på stående fot mot.

Texter som söker en personligt ton tenderar – inte minst när skribenten är mindre van – att bli väldigt självsbespeglande. Utgångspunkt för olika resonemang blir den egna erfarenheten och upplevelsen, de egna tankarna och idéerna och åsikterna.

Det behöver inte vara fel. Men risken är överhängande att det blir väldigt mycket ”jag”, ”mig”, ”min” och ”mitt” i texten, vilket i sämsta fall ger ett självupptaget och inskränkt intryck. Mycket mer krävs inte för att läsaren ska lämna bloggen.

Starkt självcentrerade texter löper dessutom risk att bli mindre exakta och stringenta. ”Jag tycker…”, ”jag minns…”, ”min erfarenhet…” och liknande uttryck ställer inte samma krav på uppbackning med  fakta och argument som, säg, en opersonlig akademisk text. Det blir måhända lättsmält och lättsam läsning, men kanske inte alltid riktigt lika övertygande och vederhäftigt som författaren avsett.

En företagsblogg bör snarare sträva efter ett utpräglat kundperspektiv – det vill säga att få läsaren att känna igen sig själv, sina funderingar och sina bekymmer. Många trålar ju nätet efter specifik information, lösningar på klart definierade problem eller svar på mer eller mindre komplexa  frågor. De är intresserade av något som kan hjälpa dem att komma vidare, eller som åtminstone förstår deras svårigheter.

En sådan surfare är mer benägen att stanna och läsa bloggen framstår som empatisk, informativ och användbar.

Det gör sällan egotrippar.

Lämna ett svar