Vem vill läsa om dödsnakenchocker?

7 mars, 2011

Inte sällan ligger det något smått komiskt över löpsedlar.

Nästan lika ofta är det ett omedvetet tilltag.

I sin iver att överrösta alla andra i det mediala bruset tar löpsedelsmakarna gärna till de stora orden. Mycket ”chock”, ”naken” och ”döds” blir det. I mer eller mindre fantasifulla kombinationer. Det får lätt litet av löjets skimmer över sig.

Men nu är det dags att besinna sig, heter det i alla fall på Expressen. Där ska man, enligt Dagens Media, i görligaste mån undvika ”chock” och ”galet” rubriker i fortsättningen.

Det vore en nåd att stilla bedja om.

Det hindrar inte att chefredaktören Thomas Mattsson har en poäng när han hävdar att nyhetssvenskan i allmänhet och kvällstidningsditon i synnerhet kan vara lekfull och nyskapande.  Han exemplifierar med att ord som ”hurtbulle”, ”kändis” och ”stingpinne” ursprungligen ska ha tillkommit på Expressens redaktion.

En favorit i närtid är ”snösmocka”, som Aftonbladet slog till med. Kulturredaktionen på samma tidning ståtade för många år sedan med den ljuvligt ironiska vinjetten ”Dödsmördarsuffragetterna”.

Sådan kreativitet behöver språket mer av.

Kvällstidningarnas rubriksjuka har motsvarigheter i många branscher och på många områden.

Beteckningarna skiftar. Men oavsett om det kallas klyschor, MBS, modeord, busswords eller något annat, så är det fråga om ord som ”alla” vill associeras med. Därför används de flitigt och i de mest skiftande sammanhang – också i sådana där de egentligen inte hör hemma. Internetworld satte nyligen i hop en lista med exempel med sådana ord.

Lockelsen är lätt att förstå. Det gäller att visa att man hänger med, är trendkänslig, insatt och påläst. Men risken med att använda vissa ord i tid i otid är förstås att de riskerar att berövas på både mening och innehåll. Rådet från Internetworld är kort och gott: undvik dem.

Ett råd som är lätt att ta till sig.

Men som kanske är lite svårare att leva efter.

Lämna ett svar