Skrivråd till en anställd – om jag hade någon

13 april, 2011

Företagsbloggen saknar inte förespråkare. Och vi som gillar fenomenet och tror på dess potential som marknadsföringskanal och kommunikationsmedel är inte sena att tala om hur bloggen kan användas för än det ena och än det andra.

Inget fel i det.

Tvärtom.

Att blogga är många gånger både smartare, enklare och smidigare än mer traditionell marknadsföring och pr. Bara fantasin sätter väl gränser för vilket innehåll bloggen kan fyllas med och i vilken form.

Kruxet är förstås bara att det där innehållet måste totas ihop. Och det är kanske där det riktigt svåra tar vid.

De flesta kan förvisso skriva. Många skriver gärna. En del helst inte alls. Somliga skriver bra. Andra skriver fort.

Men få skriver gärna, bra och fort.

En mindre van skribenten avslöjar sig ofta genom att till exempel försöka stoppa in långa resonemang i en och samma mening. Det blir tungt och svårläst. Genom att dela enstaka långa meningar i flera kortare blir det ofta bättre hyfs på framställningen, samtidigt som det ofta blir både bättre rytm och flyt i texten.

Andra enkla sätt öka läsbarheten är att försöka variera sitt språk och arbeta mycket med synonymer. En aldrig så intressant historia riskerar att bli torftig och träig om vissa ord eller uttryck återkommer gång efter annan. Av liknande skäl kan alltför mycket talspråk, jargong eller slang få läsaren att ge upp.

Sådana brister är för det mesta enkla att komma till rätta med. Men att upptäcka dem själv kan vara svårt eftersom det är lätt att bli blind för sin egen text. Om man låter texten vila ett dygn eller två är det lättare att se på den med nya, mer kritiska ögon.

Lättare sagt än gjort, givetvis. Men med träning kommer färdighet.

Den legendariske premiärministern Winston Churchill har sammanfattat dilemmat med sedvanlig brittisk elegans:

”Jag hatar att skriva, älskar att ha skrivit.”

Lämna ett svar