Texternas dinosaurier

6 maj, 2011

”Va fräckt! Den skriver ut direkt!”. Modern vandringssägen eller inte – orden ska ha kommit från en unge i tioårsåldern som för första gången såg en skrivmaskin i bruk.

Visst är det en ljuvlig nytolkning av nyttan av denna i många avseenden geniala uppfinning. Men nu är epoken av allt att döma över.

Härförleden kom beskedet att världens sista skrivmaskinstillverkare, indiska Godrej and Boyce, lägger ner verksamheten. Orsaken stavas, föga förvånande, bristande efterfrågan. Det hindrar inte att fabriken ska ha tillverkat drygt 10 000 maskiner så sent som 2009. Å andra sidan: vad är det på en internationell marknad där tangentbord ingår i såväl datorer som telefoner?

Lämnar skrivmaskinen oss i sorg och saknad? Tror inte det.

I jämförelse med vilken lap-top som helst är de gamla handjagarna stora, tunga, otympliga och bullriga. Den som slitit ut papper ur valsen med ett frustrerat vrål, kladdat med Tipp-ex i litervis eller slagit omkull kaffekoppen med vagnreturen för n-te gången kan bara dra en suck av lättnad över åbäket har begravts för gott.

Dinosaurierna hade sin tid. Och skrivmaskinerna har haft sin.

Lämna ett svar