Personligt utan ”jag” – tala med Tranströmer

7 december, 2011

Årets Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, hör till dem som har ett aningen komplicerat förhållande till pronomen i första person singularis. Det är inte av blygsamhet, varken falsk eller äkta.

Tranströmer menar att ett flitigt använt ”jag” lätt slår över i koketteri och exhibitionism. Ett påstående som villigt låter sig beläggas av snart sagt vilken tidningskrönikör eller bloggare som helst.

Använt utan urskillning blir jaget alltsomoftast pretentiöst och en dålig ursäkt för slappa, ofärdiga formuleringar.

Också japanska poeter tycks har starka åsikter i ämnet, berättar författaren Kaj Falkman i en tankeväckande understreckare i Svenska Dagbladet där han diskuterar Tranströmers inflytande på den moderna haikudiktningen. Enligt Falkman brukar japaner ”säga att haikun är för liten för att ge plats åt diktaren. Det är diktarens inre bild som ska göras synlig, inte diktaren själv.”

Det är inte det samma som att säga att texten ska vara opersonlig. Tvärtom. Som Tomas Tranströmer konstaterar kan en bok utan några ”jag” kan ändå innehålla väldigt mycket av ”mig”.

Att han numera låter undslippa ett och annat ”jag” må vara Nobelpristagaren förlåtet.

 

Jagfixerade

lägger pronomen på hög

Inget nobelt alls

Lämna ett svar