Går det att skilja er marknadskommunikation från skräp?

2 oktober, 2012

”Visst, det är viktigt med välskrivna texter. Men att anlita ett fullblodsproffs att skriva åt oss är en lyx vi dessvärre inte kan unna oss.”

Så låter det emellanåt när man talar med kunder, låt vara sällan så tydligt uttryckt. Det brukar snarare heta att vi klarar nog att skriva själva och det blir helt OK, om än inte perfekt.

Det finns säkert företag med medarbetare som klarar av att producera de nödvändiga texterna på rimlig tid och med rimlig kvalitet.

Andra gör det inte. De försvarar ändå gärna sina alster: ”Spelar det så himla stor roll det är lite taffligt, syftningarna svajiga och ordvalet en aning missvisande? Våra kunder förstår ju trots allt vad vi menar. De ser ju våra goda vilja och bryr sig inte om lite klumpig meningsbyggnad och ett och annat stavfel.”

Visst, det är möjligt att kunderna är överseende. Men det gäller rimligen kan bara de redan frälsta. Viktigare är ju att vinna de nya kunderna. Och med handen på hjärtat – hur mycket förtroende inger följande texter (saxade ur autentiska e-mejl):

”Kära Kontrollera med Visa / Mastercard SecureCode medlem,

Du har ett Privat meddelande!

Svara inte på detta mail, eftersom ditt svar inte kommer att erhållas. Detta är en automatiska meddelanden om nya säkerhetsåtgärder meddelanden.”

eller:

”Efter att ha testat dina kunskap och förstås beroende på arbetsvolum kan ditt arvode vara cirka 3000- 3500 euro per månad.

Arbetsvillkor:
– Halvtids arbete
– Varierade arbetstid”

Felaktiga böjningsformer, grammatiska fel, särskrivningar, stavfel och tvivelaktig meningsbyggnad. Det är mer än nog föra att avfärda innehållet som skräp och något som inte behöver ägnas mer möda. Med all rätt. Det är skräppost och de flesta behandlar det nog som sådana.

Exemplen är måhända övertydliga. Men alla har vi olika toleransnivå. Somliga avfärdar en annars helgjuten text om de upptäcker ett enda stavfel medan andra har lite högre tröskel.

För varje fel, för varje obegriplighet ökar emellertid risken att läsaren lämnar texten. Eller ännu värre – betraktar både den och avsändaren som skräp.

Lämna ett svar