Språkspaning i fiskdisken

18 december, 2013

Det är lika roligt som lärorikt varje gång det inträffar; de där tillfällena när ett litet vanligt vardagsord helt plötsligt inte fungerar i en alldaglig konversation.

Häromdagen hände det i den alldeles utmärkta fiskhallen på Saltö i centrala Karlskrona. Biträdet snålade inte när hon slevade upp av den förträffliga löksillen. Men eftersom vi gärna drygar ut den mer rödlök – det ger en ljuvlig kontrast mot den lite söta sillen – ville jag ha lite extra spad. Därför frågade jag expediten vänligt om hon kunde hälla på lite mera sö. Till svar fick jag två höjda ögonbryn och en stilla undran var det uttrycket kommer ifrån – att det var lag jag for efter insåg hon blixtsnabbt.

”Skåne” var mitt pliktskyldiga och sanningsenliga besked. Tyngd av lax, sill och språkliga funderingar lämnade jag affären.

Väl hemma framför datorn kunde en snabbsökning bekräfta att detta ”sö” av allt att döma är ett dialektalt uttryck. Varken Svenska Akademiens ordlista, SAOL, eller dess ordbok, SAOB, nämner sö i betydelsen lag eller spad. Svenskt dialektlexikon, som utgavs 1862-1867, skriver en smula rumphugget att sö är ”MAT m. kokadt kött och fläsk.” medan snude-sö är ”soppa på salt kött eller fläsk med klimpar av hafvregryn” och silla-sö helt enkelt är sillsoppa.

Framöver blir det till att hålla ordentlig skillnad på silla-sö och  annan sö.

Lämna ett svar