Pinkers pyton

17 januari, 2019

Läsarna får ursäkta om temat är ständigt återkommande i dessa spalter. Men den snärtiga, välfunna, roliga eller tänkvärda formuleringens betydelse kan svårligen överskattas. Sådana lyfter läsningen och får läsaren att sluka ytterliga ett kapitel eller två, muntert skrockande och lystet letande efter fler språkliga pärlor i texten.

Dagens exempel är hämtat från julklappsläsningen: The Better Angels of Our Nature. Det är ett mastodontverk på styvt tusen sidor av den kanadensiske psykologen och Harvardprofessorn Steven Pinker. Ämnet – omfattningen av och orsakerna till människans våldsbenägenhet – kan tyckas en aning deprimerande. Men slutsatserna är upplyftande. Trenden är entydigt mot en stabilare, fredligare och mindre våldsam värld.

Pinker är en briljant skribent och – vet alla som sett eller hört honom föreläsa – inte utan humor. I ett tämligen statistikspäckat avsnitt skriver han om hur olika storlekar på olika generationer påverkar brottsbenägenhet och brottsutveckling i ett land.

Förändringar i befolkningsstrukturen, skriver Pinker, sker långsamt ”allteftersom varje demografisk gris förflyttar sig genom populationens pytonorm.”

Och för sitt inre öga ser läsaren hur den demografiska kohorten sväller upp i ena änden av befolkningsgrafen för att över tid flytta sig mot andra änden och samtidigt sakta smalna av och försvinna ut i intet.

Överstrykningspennan kom givetvis fram i ett nafs och sidan fick det obligatoriska hundörat.

En mätt pyton?
Foto: David Clode på Unsplash.



Lämna ett svar