H\u00f6sten och vintern \u00e4gnade jag till viss del \u00e5t att fuska i en annan genre: sk\u00f6nlitteratur. Resultatet blev en liten novell: ”Platespotting”.<\/p>\n
Grundhistorien d\u00f6k upp f\u00f6r flera \u00e5r sedan. Stommen och de flesta detaljerna fanns klara i huvudet n\u00e4stan fr\u00e5n start. Sj\u00e4lva f\u00f6rfattandet ville sig dock inte. Senf\u00e4rdigheten berodde mest p\u00e5 en os\u00e4kerhet om huruvida intrigen skulle h\u00e5lla hela v\u00e4gen. Men efter att jag f\u00e5tt en ny id\u00e9 till slutscen f\u00f6ll det sista motst\u00e5ndet.<\/p>\n
D\u00e4refter gick skrivandet raskt. Hur ”sk\u00f6nt” det blev f\u00e5r andra bed\u00f6ma. Trevlig l\u00e4sning!<\/p>\n
<\/p>\n
Han medgav det sj\u00e4lv. Motvilligt. Platespottingen hade blivit n\u00e5got av en fix id\u00e9. Och nu hade den tagit honom hela v\u00e4gen fram till denna groteska och idiotiska situation. S\u00e5 l\u00e4nge han levde skulle han f\u00f6rbanna detta maniska tillst\u00e5nd han l\u00e5tit sig dras in i. Men som det nu var skulle det inte vara l\u00e4nge till.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Det hade b\u00f6rjat en v\u00e5rmorgon med en artikel i tidningen. Den handlade om n\u00e5gra unga m\u00e4n \u2013 det \u00e4r inte s\u00e4llan just m\u00e4n som engagerar sig i detta slags meningsl\u00f6sheter \u2013 som ber\u00e4ttade hur de jagade registreringsskyltar. Somliga spanar efter olika flygplan och flygplansmodeller andra efter speciella t\u00e5g, men sj\u00e4lva spanade de efter nummerpl\u00e5tar. De var allts\u00e5 varken planespotters eller trainspotters utan platespotters.<\/p>\n
M\u00e5let var att hitta samtliga sifferkombinationer som kan f\u00f6rekomma i ett registreringsnummer, fr\u00e5n 001 och till 999. Kruxet var att de skulle samlas in i nummerordning. Bokst\u00e4verna, som ju utg\u00f6r den andra halvan av registreringsskylten, var ov\u00e4sentliga i sammanhanget.<\/p>\n
Enligt de intervjuade killarna var de m\u00e5nga platespotters b\u00f6rjade om n\u00e4r de v\u00e4l hade samlat alla 999 nummer. De blev en sport. N\u00e4stan ett tv\u00e5ng. Varje promenad, varje biltur, varje g\u00e5ng de r\u00f6rde sig i trafiken letade de efter n\u00e4sta nummerskylt i ordningen, ber\u00e4ttade artikeln. Genom att leta systematiskt och intensivt sade sig n\u00e5gon av killarna ha lyckats g\u00e5 igenom alla nummer p\u00e5 mindre \u00e4n ett \u00e5r.<\/p>\n
Han mindes hur p\u00e5st\u00e5endet hade f\u00e5tt honom att le d\u00e4r han satt med sin morgontidning vid k\u00f6ksbordet. Hela p\u00e5hittet tycktes honom ganska bef\u00e4ngt. D\u00e5.<\/p>\n
Dessutom. Hur sv\u00e5rt kunde det vara? Bilar finns ju i \u00f6verfl\u00f6d och att hitta 999 stycken p\u00e5 mindre \u00e4n ett \u00e5r l\u00e4t inte som en bedrift som kunde vara v\u00e4rd att skryta med. Nej, s\u00e5dana barnsligheter kunde han lugnt \u00f6verl\u00e5ta \u00e5t andra. Han hade viktigare saker f\u00f6r sig.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 skulle det bara dr\u00f6ja n\u00e5gra dagar innan han var fast.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Det var tidig l\u00f6rdagseftermiddag i b\u00f6rjan av april n\u00e4r han kom sneddandes \u00f6ver M\u00e5rtenstorget. Torghandeln h\u00f6ll p\u00e5 att avslutas. N\u00e5gra kunder gjorde sina sista-minuten-k\u00f6p samtidigt som torgarna stuvade undan sitt os\u00e5lda gods och kommunens sopbilar b\u00f6rjade r\u00f6ja bland emballage och kasserade varor.<\/p>\n
Mitt i r\u00f6ran s\u00e5g han en Citro\u00ebn C5 som s\u00f6kt sig in mellan halvt nerplockade st\u00e5nd, l\u00f6rdagsflan\u00f6rer och sopmaskiner. Nog f\u00f6r att det var ont om parkeringsplatser i stadsk\u00e4rnan, t\u00e4nkte han, men man kan v\u00e4l f\u00f6r i helvete v\u00e4nta tills torget \u00e4r tomt. Liksom i f\u00f6rbifarten noterade han registreringsnumret: * * * 001.<\/p>\n
D\u00e4r och d\u00e5 hade han tyckt det var ganska lustigt. Han hade alltj\u00e4mt tidningsartikeln f\u00e4rskt i minnet n\u00e4r den d\u00e4r bilen d\u00f6k upp mitt framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 honom. Sv\u00e5rare \u00e4n s\u00e5 \u00e4r det allts\u00e5 inte, konstaterade han, medan han noterade hur en cyklist demonstrativt st\u00e4llde sig i v\u00e4gen f\u00f6r Citro\u00ebnens framfart. Typiskt cyklisterna i den h\u00e4r stan, t\u00e4nkte han, de tror de \u00e4ger b\u00e5de gator och torg.<\/p>\n
Han brydde sig inte om att bevittna den lilla sk\u00e4rmytsling som var under uppsegling mellan cyklisten och bilisten. Han hade f\u00e5tt annat att t\u00e4nka p\u00e5.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Tredje dagen efter 001 var han p\u00e5 v\u00e4g hem efter \u00e4nnu en h\u00e4ndelsel\u00f6s dag p\u00e5 jobbet. Av gammal vana f\u00f6rde stegen honom genom kulturkvarteren. I den h\u00e4r delen av stan \u00e4r det ingen vettig m\u00e4nniska som k\u00f6r bil, t\u00e4nkte han, tr\u00e5ngt och dj\u00e4vligt som det \u00e4r i detta medeltida gatun\u00e4t.<\/p>\n
Men just som han vek runt h\u00f6rnet och in p\u00e5 Algatan f\u00f6ll hans blick p\u00e5 den lilla Fiaten som stod l\u00e4ngs trottoaren p\u00e5 andra sidan. Kanske var det den annorlunda registreringsskylten bak p\u00e5 fordonet som fick hans \u00f6ga att fastna. Aldrig tidigare hade han t\u00e4nkt p\u00e5 att vissa bilar hade en kvadratisk skylt ist\u00e4llet f\u00f6r den vanliga rektangul\u00e4ra.<\/p>\n
P\u00e5 de kvadratiska satt inte bokst\u00e4verna och siffrorna p\u00e5 en och samma rad utan de var uppdelade med de tre bokst\u00e4verna p\u00e5 den \u00f6versta och de tre siffrorna p\u00e5 den undre raden. Och just i detta fall var siffrorna tv\u00e5 nollor f\u00f6ljda av en tv\u00e5a. Ser man p\u00e5, nummer tv\u00e5, mumlade han. Vilken slump.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
Ettan hade han sett p\u00e5 l\u00f6rdagen och nu det tisdag. Tv\u00e5 nummer p\u00e5 fyra dagar, allts\u00e5. Tre egentligen, f\u00f6r p\u00e5 s\u00f6ndagen hade han suttit inne och l\u00e4st hela dagen, s\u00e5 den dagen borde inte r\u00e4knas. Tv\u00e5 nummer p\u00e5 tre dagar, allts\u00e5. Utan vidare anstr\u00e4ngning. Om man sk\u00e4rper till sig lite och \u00e4r mer uppm\u00e4rksam borde det vara enkelt skynda p\u00e5 processen ordentligt, sade han till sig sj\u00e4lv.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r best\u00e4mde han att innan veckan var slut skulle han ha hittat alla nummer till och med 010. I nummerf\u00f6ljd, givetvis. Sedan skulle han l\u00e4gga de h\u00e4r dumheterna p\u00e5 hyllan. Han stegade hem\u00e5t, men tog omv\u00e4gen \u00f6ver M\u00e5rtenstorget. Det hade ju gett utslag sist. Den h\u00e4r g\u00e5ngen kammade han emellertid noll.<\/p>\n
* * *<\/p>\n
N\u00e4sta morgon gav han sig iv\u00e4g hemifr\u00e5n en dryg kvart tidigare \u00e4n vanligt. D\u00e4rmed r\u00e4knade han med att ha tillr\u00e4ckligt med tid f\u00f6r att hinna avs\u00f6ka bilarna som stod parkerade p\u00e5 \u00f6mse sidor om gatan, liksom trafiken i b\u00e5da riktningarna, och \u00e4nd\u00e5 hinna till jobbet i tid.<\/p>\n
I tid hann han. Men n\u00e5gon bil med registreringsnumret 003 s\u00e5g han inte. Inte p\u00e5 v\u00e4gen hem heller. Han tyckte sig ha kollat flera hundra nummerpl\u00e5tar utan att hitta den r\u00e4tta. Hur kunde det ens vara m\u00f6jligt att inte<\/em> hitta den? Milj\u00f6mupparna klagade ju alltid \u00f6ver att det var f\u00f6r mycket bilar i stan. De hade uppenbarligen fel i det avseendet ocks\u00e5.<\/p>\n \u00d6ver en enkel men v\u00e4llagad middag \u2013 torskrygg i persiljes\u00e5s och kokt mandelpotatis \u2013 kunde han konstatera att onsdagen i allt v\u00e4sentligt var \u00f6ver och han stod kvar p\u00e5 samma st\u00e4lle som ig\u00e5r: 002. Det d\u00f6g inte.<\/p>\n P\u00e5 kv\u00e4llen satte han v\u00e4ckarklockan en halvtimme tidigare \u00e4n vanligt. Det borde ge honom tid att spana l\u00e4ngs v\u00e4gen och dessutom hinna en sv\u00e4ng f\u00f6rbi Esplanaden. D\u00e4r brukade bilarna st\u00e5 t\u00e4tt parkerade och det skulle bara inneb\u00e4ra en liten omv\u00e4g till jobbet.<\/p>\n Den extra anstr\u00e4ngningen var till ingen nytta.<\/p>\n * * *<\/p>\n Veckan han hade avsatt f\u00f6r att hitta alla nummer upp till och med 010 hade visat sig helt otillr\u00e4cklig. Trots tidiga morgnar och extra rundor p\u00e5 v\u00e4g till och fr\u00e5n jobbet hade det dr\u00f6jt \u00e4nda till fredag eftermiddag innan han sprungit p\u00e5 003.<\/p>\n B\u00e5de l\u00f6rdagen och s\u00f6ndagen hade han sedan \u00e4gnat \u00e5t l\u00e5nga vandringar runt i staden. Han hade tagit sig \u00e4nda upp till industriomr\u00e5dena i stadens norra delar, men de stora och vanligen s\u00e5 v\u00e4lfyllda parkeringsplatserna l\u00e5g helg\u00f6de. Utfallet var magert, f\u00f6r att inte s\u00e4ga obefintligt. Han hade sett b\u00e5de 005 och 008 \u2013 de var i r\u00e4tt tiotal men kom i fel ordning. N\u00e5gon 004 s\u00e5g han inte till. D\u00e4remot sprang han p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l 040 som 400, det senare d\u00f6k upp tv\u00e5 g\u00e5nger inom loppet av n\u00e5gra minuter, liksom f\u00f6r att retas.<\/p>\n Nedsjunken i soffan i arbetsrummet p\u00e5 s\u00f6ndagskv\u00e4llen funderade han \u00e5terigen p\u00e5 att \u00f6verge hela projektet. Det var ju ett f\u00f6rbannat sl\u00f6seri med tid. Samtidigt retade det honom att n\u00e5got till synes s\u00e5 enkelt skulle vara s\u00e5 besv\u00e4rligt.<\/p>\n * * *<\/p>\n Ingen p\u00e5 jobbet skulle v\u00e4l f\u00e5 f\u00f6r sig att kalla honom munterg\u00f6k. Han var uppskattad \u2013 eller snarare respekterad \u2013 av b\u00e5de medarbetare och chefer f\u00f6r sina yrkeskunskaper och sin plikttrogenhet. De visste att han skulle dyka upp p\u00e5 jobbet varje dag, dra sitt str\u00e5 till stacken (men varken mer eller mindre) och g\u00e5 hem n\u00e4r det var dags. Ingen kunde minnas att han varit sjuk eller missat en arbetsdag av n\u00e5got annat sk\u00e4l.<\/p>\n Han upptr\u00e4dde alltid korrekt, men reserverat. N\u00e4rmare bekant med honom var det heller ingen som var. Samtalen med kollegorna, p\u00e5 avdelningsm\u00f6tena eller i fikarummet, handlade n\u00e4stan uteslutande om s\u00e5dant som h\u00f6rde arbetet till. V\u00e4nligt men best\u00e4mt avb\u00f6jde han att delta i alla rent sociala tillst\u00e4llningar, oavsett om det var after work, julfest eller en sponsorstr\u00e4ff.<\/p>\n F\u00f6ljaktligen dr\u00f6jde det inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n kollegorna f\u00f6rv\u00e5nat noterade att han d\u00f6k upp sent p\u00e5 jobbet. Inte en g\u00e5ng, utan flera. Alltsomoftast var han dessutom l\u00e4tt andf\u00e5dd n\u00e4r han klev in genom entr\u00e9d\u00f6rren. Kavajen f\u00f6rm\u00e5dde inte d\u00f6lja att han bar en rej\u00e4l svettfl\u00e4ck i vardera armh\u00e5lan.<\/p>\n N\u00e5gra sk\u00e4l uppgav han aldrig. Varken till de sena ankomsterna eller sin anstr\u00e4ngda uppenbarelse. Alla f\u00f6rsynta fr\u00e5gor i den riktningen m\u00f6ttes med avm\u00e4tt tystnad.<\/p>\n Spekulationer saknades givetvis inte. Han f\u00f6rstod att det viskades om ny flickv\u00e4n eller kanske en ny pojkv\u00e4n bakom hans rygg. \u00c5ter andra trodde att han hamnat i finansiella sv\u00e5righeter och tagit n\u00e5got slags extrajobb som sinkade honom p\u00e5 morgonen. Han bev\u00e4rdigade sig inte med att stilla deras nyfikenhet. Dels f\u00f6r att de inte hade med hans privatliv att g\u00f6ra och dels, vilket var sv\u00e5rare att medge, tyckte han det var pinsamt att medge att han kunnat bli s\u00e5 uppslukad av sitt skyltletande.<\/p>\n * * *<\/p>\n Ljuset kom allt tidigare varje morgon och han tidigarelade successivt sitt uppstigande. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fick han lite mer tid \u00e5t sitt letande varje dag, samtidigt som hans v\u00e4g till jobbet gick i allt l\u00e4ngre och vidare kringelkrokar.<\/p>\n Med tiden l\u00e4rde han sig vilka gator som hyste de flesta parkerade bilarna och var det fanns l\u00e4mpliga parkeringar och garage som inbj\u00f6d till snabba avstickare. P\u00e5 kv\u00e4llarna l\u00e4ste han kartor och memorerade nya rutter. Han b\u00f6rjade k\u00e4nna igen olika bilm\u00e4rken och m\u00e4rkte att han kunde komma ih\u00e5g enskilda bilar om de d\u00f6k upp p\u00e5 ungef\u00e4r samma plats flera dagar i f\u00f6ljd. Om de hade ett nummer som l\u00e5g ett par positioner fram lade han bilen och platsen p\u00e5 minnet och n\u00e4r det blev dags att leta efter den slutsiffran visste han vilket m\u00e4rke, vilken modell i vilken f\u00e4rg han skulle leta efter och ungef\u00e4r var. I en liten anteckningsbok noterade han olika bilar, deras nummer och var de brukade st\u00e5 parkerade.<\/p>\n Systemet var framg\u00e5ngsrikt och han var n\u00f6jd. De eftertraktade numren d\u00f6k upp i rask f\u00f6ljd. Snart kunde han bel\u00e5tet konstatera att han n\u00e5tt sitt f\u00f6rsta hundratal. N\u00e4r han sedan n\u00e4rmade sig tv\u00e5hundra var takten s\u00e5dan att han \u2013 om han bara fortsatte p\u00e5 samma s\u00e4tt \u2013 nog skulle kunna hitta alla 999 inom loppet av ett \u00e5r.<\/p>\n Men \u00e4ven om det p\u00e5 det stora hela gick enligt plan tyckte han sig m\u00e4rka att det liksom gick troll i vissa siffror eller vissa serier. Till exempel tyckte han att 136 tagit evigheter att hitta. De n\u00e4rmast kringliggande numren s\u00e5g han b\u00e5de en, tv\u00e5 eller rent av tre g\u00e5nger innan 136 slutligen d\u00f6k upp. P\u00e5 liknande s\u00e4tt hade hela tiotalserien fr\u00e5n 180 till 189 hotat att spr\u00e4cka hela tidsschemat.<\/p>\n Det var vid dessa tillf\u00e4llen han v\u00e4xlade upp sina anstr\u00e4ngningar \u00e4nnu ett sn\u00e4pp: tidigare morgnar, l\u00e4ngre och snabbare promenader. Inte s\u00e4llan var det ocks\u00e5 just under s\u00e5dana perioder han kom f\u00f6r sent till arbetet, svettig och irriterad.<\/p>\n Till slut hade kollegornas tisslande och tasslande blivit lika utbrett som outh\u00e4rdligt. Han m\u00e5ste t\u00e4nka om.<\/p>\n * * *<\/p>\n H\u00e4danefter f\u00f6rs\u00f6kte han begr\u00e4nsa nummerletandet under veckorna f\u00f6r att ist\u00e4llet leta mer intensivt p\u00e5 helgen. Det hindrade inte att det blev en l\u00e5ng och rask tur p\u00e5 v\u00e4g till jobbet och en kort snabb runda p\u00e5 lunchen. Promenaden hem dikterades av framg\u00e5ngen \u2013 eller bristen p\u00e5 framg\u00e5ng \u2013 tidigare p\u00e5 dagen. F\u00e5 hittade skyltar betydde l\u00e4ngre runda. Omv\u00e4nt kunde han ta det lite lugnare p\u00e5 kv\u00e4llsrundan om han haft b\u00e4ttre tur p\u00e5 f\u00f6rmiddagen.<\/p>\n Efter flera veckor med l\u00e5ng raska promenader m\u00e4rkte han en p\u00e5taglig f\u00f6rb\u00e4ttring av konditionen. Han hade inte varit n\u00e5gon soffpotatis, men n\u00e5gon organiserad motion hade han inte \u00e4gnat sig \u00e5t p\u00e5 \u00e5ratal. Promenaderna till och fr\u00e5n jobbet liksom en och annan cykeltur n\u00e4r v\u00e4dret medgav hade han l\u00e4nge ansett vara tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att fylla behovet av fysisk aktivitet. S\u00e5 var knappast fallet. Nu \u00e5terkom emellertid sp\u00e4nsten i steget och uth\u00e5lligheten blev kontinuerligt b\u00e4ttre. \u00c4ven efter en l\u00e5ng och intensiv morgonrunda kunde han stiga in p\u00e5 kontoret med endast en l\u00e4tt f\u00f6rh\u00f6jd puls.<\/p>\n * * *<\/p>\n De flesta cheferna p\u00e5 jobbet kunde han f\u00f6rdra. Men var det n\u00e5gon han hade sv\u00e5rt f\u00f6r, s\u00e5 var det hans egen avdelningschef. Och nu hade den f\u00f6rbannade idioten best\u00e4mt att han skulle g\u00e5 en imbecill tv\u00e5veckorskurs i Stockholm. J\u00e4rf\u00e4lla n\u00e4rmare best\u00e4mt.<\/p>\n Han kom med n\u00e5gra lama inv\u00e4ndningar, men chefen stod p\u00e5 sig. Det skulle vara nyttigt och trevligt att tr\u00e4ffa likasinnade, p\u00e5stod den dumme fan.<\/p>\n Veckorna i Stockholmsf\u00f6rorten blev precis den katastrof han hade fruktat. L\u00e5nga dagar med lika enfaldiga som ointressanta kursdeltagare och f\u00f6rel\u00e4sare. Naturligtvis blev hans platespotting lidande.<\/p>\n * * *<\/p>\n Bilresan hem gav inte ett nummer. Det var motorv\u00e4g n\u00e4stan hela str\u00e4ckan och i den h\u00f6ga farten gjorde det n\u00e4stintill hoppl\u00f6st att f\u00f6rs\u00f6ka hinna med att l\u00e4sa av skyltarna p\u00e5 den m\u00f6tande trafiken. Farligt var det ocks\u00e5. Med blicken oavl\u00e5tligt flackande till den andra v\u00e4gbanan h\u00f6ll han p\u00e5 att missa k\u00f6bildningen som uppstod p\u00e5 hans egen sida. Bara en v\u00e4ldigt kraftig inbromsning r\u00e4ddade honom fr\u00e5n att k\u00f6ra rakt in i bilen framf\u00f6r. Den hade inte ens r\u00e4tt siffror p\u00e5 skylten.<\/p>\n V\u00e4l hemma, best\u00e4mde han sig. Puckot till chef hade skickat iv\u00e4g honom p\u00e5 en meningsl\u00f6s utbildning och nu hade han \u00e5terigen halkat efter i sitt letande. D\u00e4rf\u00f6r var det inte mer \u00e4n r\u00e4tt att jobbet fick betala. S\u00e5, imorgon skulle han sjukskriva sig. En vecka. Tiden skulle han anv\u00e4nda till att komma ifatt. Chefer och kollegor kunde dra \u00e5t helvete.<\/p>\n Resten av h\u00f6sten l\u00f6pte letandet \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan. L\u00e5nga intensiva promenader p\u00e5 tidiga morgnar och sena kv\u00e4llar gjorde det m\u00f6jligt att l\u00e4gga nummer till nummer. N\u00e4r jul- och ny\u00e5r n\u00e4rmade sig trodde han sig till och med kunna klara av sitt m\u00e5l med en flera veckor, ja, rent av en m\u00e5nad, till godo.<\/p>\n * * *<\/p>\n Men i december kom sn\u00f6n.<\/p>\n Inte en g\u00e5ng. Utan g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Den vintern blev den sn\u00f6rikaste p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Varje sn\u00f6fall innebar att det pl\u00f6tsligt blev sv\u00e5rt, f\u00f6r att inte s\u00e4ga om\u00f6jligt, att korrekt avl\u00e4sa bilarnas nummerskyltar \u2013 oavsett om de stod stilla eller kom k\u00f6rande.<\/p>\n Och inte nog med det. Modd, sn\u00f6vallar och ishalkan drog ner tempot p\u00e5 promenaderna. Hela skyltjakten blev allt l\u00e5ngsammare och allt mindre effektiv.<\/p>\n Trots att det \u00f6ppet andades desperation tog han till slut med sig en liten st\u00e4dborste f\u00f6r att kunna sopa av sn\u00f6n fr\u00e5n registreringspl\u00e5tarna. Mer \u00e4n en g\u00e5ng fick han l\u00e5tsas vara bil\u00e4gare och borsta av fram- och bakrutor p\u00e5 n\u00e5got ok\u00e4nt fordon f\u00f6r att avstyra n\u00e5gon f\u00f6rbipasserandes osunda intresse f\u00f6r hans f\u00f6rehavanden.<\/p>\n Inget blev b\u00e4ttre av nyordningen som intr\u00e4dde vid ny\u00e5ret. N\u00e5gon dj\u00e4vla \u00e4rkebyr\u00e5krat p\u00e5stod sig ha r\u00e4knat ut att antalet m\u00f6jliga kombinationer av tre bokst\u00e4ver och tre siffror inte r\u00e4ckte till f\u00f6r att fylla landets behov av registreringsnummer. Allts\u00e5 skulle en ny variant inf\u00f6ras med tre bokst\u00e4ver, tv\u00e5 siffror och en ytterligare en bokstav.<\/p>\n Vad i helvete var det f\u00f6r p\u00e5fund? Denna nyordning hotande att spr\u00e4cka hans planering. Fitthuvudena i riksdagen som hade klubbat igenom skiten f\u00f6rtj\u00e4nade bara f\u00f6rakt. Ilskan kokade i honom i flera dagar.<\/p>\n Det dr\u00f6jde innan han s\u00e5g den f\u00f6rsta bilen med den nya varianten av nummerpl\u00e5t. D\u00e4refter d\u00f6k de, \u00e5tminstone inledningsvis, upp med l\u00e5nga mellanrum. \u00c4nd\u00e5 v\u00e4ckte varje skylt han s\u00e5g med den nya kombinationen hans harm. Han fortsatte sitt letande med en v\u00e4xande k\u00e4nsla av att h\u00f6gre makter var honom emot.<\/p>\n * * *<\/p>\n K\u00e4nslan av motst\u00e5nd gav f\u00f6rnyad kraft \u00e5t s\u00f6kandet.<\/p>\n Framg\u00e5ngarna kom i takt med att lunchpromenaderna blev allt l\u00e4ngre, ofta betydligt l\u00e4ngre \u00e4n den timme som var t\u00e4nkt. Ideligen smet han fr\u00e5n jobbet i f\u00f6rtid och sjukanm\u00e4lningarna kom allt oftare.<\/p>\n Han m\u00e4rkte att kollegorna m\u00e4rkte \u2013 men det sket han i. Nu fanns m\u00e5let inom r\u00e4ckh\u00e5ll.<\/p>\n En bit in i februari n\u00e5dde han 900. Han hade drygt sex veckor p\u00e5 sig att hitta de sista 99 numren innan tidsfristen han hade satt upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv l\u00f6pte ut i b\u00f6rjan av april. Han fortsatte n\u00e4stan som i ett rus. F\u00f6rutom att leta nummerskyltar gav han sig knappt tid att \u00e4ta, sova eller visa sig p\u00e5 arbetet.<\/p>\n * * *<\/p>\n Sent en kv\u00e4ll i slutet av mars, strax innan han sv\u00e4ngde in p\u00e5 gatan hemmavid n\u00e5dde han s\u00e5 fram till pl\u00e5t nummer 990. Den satt p\u00e5 en rostig Honda Civic.<\/p>\n Utan att beh\u00f6va konsultera sin lilla anteckningsbok visste han var han med stor s\u00e4kerhet skulle kunna plocka \u00e5tminstone fem, sex nummer i den avslutande 990-serien, inklusive den mest \u00e5tr\u00e5dda av dem allesammans; kronan p\u00e5 verket; la pi\u00e8ce de r\u00e9sistance, nummer 999.<\/p>\n Han hade sett den \u00e5tskilliga g\u00e5nger de senaste veckorna. Skylten satt p\u00e5 en himmelsbl\u00e5 Ford Fiesta. Sannolikt bodde \u00e4garen i n\u00e5got av hyreshusen i den s\u00f6dra halvan av centrum f\u00f6r det var i de krokarna han sett bilen parkerad.<\/p>\n Men det gick ov\u00e4ntat tr\u00f6gt. Det tog inte mindre \u00e4n sex dagar att hitta \u00e5tta nummer.<\/p>\n S\u00e5 l\u00e5ngt kommen blev han \u00e4nd\u00e5 ganska lugn. Nu hade han flera dagar p\u00e5 sig att hitta den sista av n\u00e4stan tusen pl\u00e5tar. Hur m\u00e5nga 999 hade han inte sett under det g\u00e5ngna \u00e5ret? Hur m\u00e5nga g\u00e5nger hade han inte sett den himmelsbl\u00e5 Forden?<\/p>\n * * *<\/p>\n \u00c4nd\u00e5 verkade det g\u00e5 troll i att hitta skyltfan.<\/p>\n Han jagade \u00e4n hit, \u00e4n dit. Tv\u00e5 g\u00e5nger gick han \u00f6ver den stora parkeringen i s\u00f6dra delen av stan \u2013 utan \u00f6nskat resultat. Ist\u00e4llet tog han sig upp till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen d\u00e4r de h\u00e5rt trafikerade gatorna brukade kunna leverera. Men \u00e4nnu efter flera timmars knatande fram och tillbaka, in i parkeringshuset och ut bland taxibilar och bussar hade han kammat noll.<\/p>\n Frustrationen v\u00e4xte.<\/p>\n M\u00e5rtenstorget, t\u00e4nkte han. Det var d\u00e4r det b\u00f6rjade. Det \u00e4r d\u00e4r det m\u00e5ste sluta.<\/p>\n M\u00e5lmedvetet styrde han stegen dit medan han spanade \u00e4n \u00e5t h\u00f6ger och \u00e4n \u00e5t v\u00e4nster medan \u00f6gonen registrerade varje nummerskylt som kom i hans v\u00e4g.<\/p>\n P\u00e5 torget var det r\u00f6rigare \u00e4n n\u00e5gonsin. Gatukontoret hade sin vana trogen rivit upp gigantiska h\u00e5l i en av k\u00f6rbanorna. I den andra filen tr\u00e4ngdes bilar, bussar och lastbilar med v\u00e4gkoner och omdirigeringsskyltar. Mitt i smeten sicksackade n\u00e5gra unga cyklister i upph\u00f6jt f\u00f6rakt f\u00f6r trafikreglerna och f\u00f6r d\u00f6den.<\/p>\n Han skulle just till att muttra n\u00e5gra v\u00e4l valda f\u00f6rbannelser \u00f6ver de tv\u00e5hjulades framfart n\u00e4r han s\u00e5g den himmelsbl\u00e5 Forden komma farande. Den f\u00e4rdades vinkelr\u00e4tt mot hans egen v\u00e4g \u00f6ver torget s\u00e5 han hade inte en chans att se registreringsskylten. Men med tanke p\u00e5 trafiken och alla st\u00f6rningar borde han ha alla m\u00f6jligheter att hinna bort till \u00e4nden av torget innan bilen f\u00f6rsvann utom synh\u00e5ll.<\/p>\n Han sprang.<\/p>\n Vilken annan dag som helst i veckan hade han hunnit fram f\u00f6r att l\u00e4sa skylten fr\u00e5n trottoarens kant. Men just idag stod en traktorgr\u00e4vare i gatan som trafiken var tvungen att runda och d\u00e4rf\u00f6r skymde Fordens nummerpl\u00e5t. F\u00f6r att se bilen ordentligt tog han ett par rej\u00e4la kliv ut i gatan.<\/p>\n Trots att den var stor, illgr\u00f6n och hade bromsar som skrek, s\u00e5 varken s\u00e5g eller h\u00f6rde han bussen. Inte k\u00e4nde han heller hur h\u00f6ften krossades n\u00e4r fronten rammade honom snett bakifr\u00e5n och skickade honom i en b\u00e5ge \u00f6ver gatan. Sm\u00e4rtan och ljuden kom till honom f\u00f6rst efter att luftf\u00e4rden slutat med att bakhuvudet spr\u00e4cktes mot trottoarkantens gatsten.<\/p>\n Omt\u00f6cknad f\u00f6rbannade han den idiotiska situation han hade f\u00f6rsatt sig i. Det sista hans \u00f6gon registrerade var hur den m\u00f6tande trafiken hade tvingat Fiestan att stanna precis bortom traktorgr\u00e4varen.<\/p>\n Den var himmelsbl\u00e5.<\/p>\n Men det var en Ford Focus.<\/p>\n Och registreringsnumret var * * * 588.<\/p>\n * * *<\/p>\n Det var inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen Thorbj\u00f6rn Larsson kom f\u00f6r sent till en trafikolycka. Bara n\u00e5gra minuter efter larmet var han och kollegan i ambulansen p\u00e5 plats, enbart f\u00f6r att konstatera att mannen var d\u00f6d. Enligt de vittnen polisen talade med hade han till synes helt omotiverat rusat ut i gatan, blivit p\u00e5k\u00f6rd av en stadsbuss och f\u00e5tt skallen krossad mot gatan. Det fanns inget att g\u00f6ra mer \u00e4n att lyfta in den omkomne i bilen och k\u00f6ra honom till b\u00e5rhuset. De b\u00e5da ambulanssjukv\u00e5rdarna utf\u00f6rde sitt dystra v\u00e4rv utan att avbryta samtalet de p\u00e5b\u00f6rjat redan innan utryckningen. \u201dJag t\u00e4nkte att det kunde vara en lek, ett enkelt tidsf\u00f6rdriv n\u00e4r man \u00e4nd\u00e5 \u00e4r ute s\u00e5 mycket och far p\u00e5 v\u00e4garna\u201d, sa Thorbj\u00f6rn. Kollegan log lite snett och inv\u00e4nde: \u201dF\u00f6r min del \u00e4r jag tacksam om du koncentrerar dig p\u00e5 k\u00f6rningen och inte l\u00e5ter blicken irra mellan alla registreringsskyltar du ser. Och f\u00f6rresten varf\u00f6r ska du b\u00f6rja bakifr\u00e5n? Det g\u00f6r v\u00e4l varken saken l\u00e4ttare eller sv\u00e5rare?\u201d Thorbj\u00f6rn dr\u00f6jde lite innan han svarade. \u201dDet \u00e4r v\u00e4l mest f\u00f6r att jag kan f\u00e5 en s\u00e5dan smakstart p\u00e5 den h\u00e4r platespottingen\u201d, sade han, varp\u00e5 han f\u00e4llde ner den stora bakluckan och pekade p\u00e5 ambulansens registreringsskylt:<\/p>\n E N D 9 9 9.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00f6sten och vintern \u00e4gnade jag till viss del \u00e5t att fuska i en annan genre: sk\u00f6nlitteratur. Resultatet blev en liten novell: ”Platespotting”. Grundhistorien d\u00f6k upp f\u00f6r flera \u00e5r sedan. Stommen och de flesta detaljerna fanns klara i huvudet n\u00e4stan fr\u00e5n start. Sj\u00e4lva f\u00f6rfattandet ville sig dock inte. Senf\u00e4rdigheten berodde mest p\u00e5 en os\u00e4kerhet om huruvida […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":315,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[3],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/313"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=313"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/313\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":314,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/313\/revisions\/314"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/315"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=313"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=313"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.textforadling.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=313"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}