Salamis 2.0

Renoveringen av Shipman 28:an Salamis från Jernavik

Följande redogörelse gjorde vi ursprungligen till stöd för minnet och kanske till inspiration för andra båtrenoverare. Nu när Salamis är till försäljning hoppas vi att det också ger hugade köpare en god bild av båtens kondition.

Fler bilder och filmklipp i slutet av texten.

 

Vi köpte Salamis våren 1994. Båten var i välbehållet bruksskick, särskilt med tanke på att förre ägaren under säsongen mer eller mindre bott permanent ombord. Rätt fort skaffade vi bra segel och en välfungerande rigg. Rullgenua och fullattestor i laminat med bindrev är från Boding och fungerar utmärkt. Med ett rev nere i ca 12 m/s kan hon fortfarande göra över 5 knop på kryss i öppen sjö, vilket var en omöjlighet med det gamla rullrevet.

Under däck och under vattenlinjen var Salamis dock inte så rolig på senare år. 33 säsongers bottenmålning hade förvandlat den våta ytan till något som bara kan beskrivas som ett månlandskap. Järnkölen blödde rost genom bottenfärgen och var i stort behov av att åtgärdas. Bordläggningen ovan vattenlinjen var repig, skavd och full av fula märken. (Klicka på bilderna för att förstora dem.)

Den första oktober 2007 rullades sålunda Salamis in i en industrilokal i Simrishamn i Skåne, stående i en mobil fyrapunktsvagga som varvet tillhandahåller och som ingick i uppställningen. Innan hon ställdes inomhus, blästrade dock Skillinge Marin kölen metallren och målade med rostskyddsfärg. Kuriöst nog bildades en ring cirka en centimeter djup och en decimeter tvärs över mitt på kölens babordssida. Vi gissar att det är själva gjuttappen från tillverkningen där det helt enkelt bildats slagg när järnet hällts i formen.

Framåt slutet av oktober påbörjades skrapningen. För hand. Förutom all gammal bottenfärg skulle också de understa lagren av tjärepoxi och primer bort. Det var ett smutsigt, tidsödande och allt igenom skittråkigt arbete som mest kan liknas vid att skrapa ren en gammal skorsten. Från insidan. Den enda typ av skrapa som dög var Sandviks fönsterskrapa med utbytbara tvåeggade blad. Det gick åt 12 stycken. Försök med oscillerande slipmaskin typ golvslip var otillfredsställande, bullrigt och dammigt. Arbetet tog längre tid än handskrapning och att hålla en tung slipmaskin i obekväma arbetsställningar var mer än vad någon hade lust med. När skrapningen väl var färdig, fyllde avskrapet en hel påse i en industridammsugare och vägde minst fem kilo.

Skrapningen medförde en mängd nya repor och jack i gelcoaten och dessa spacklade igen med vanlig vit gelcoatspackel. Därefter spacklades kölen med hjälp av en vanlig bredspackel två gånger med en blandning av polyester och mikroballonger. Eftersom denna blandning vill rinna oavsett hur tjock man gör den, finspacklades kölen ytterligare tre gånger med vanligt bilspackel.

Efter slipningen målades undervattenskroppen med sex lager Gelshield i omväxlande grön och grå kulör. En tredje kulör hade varit praktiskt, eftersom en burk inte räckte till hela båten och två burkar var alldeles för mycket. I så fall hade man kunnat ha en tredje färg till den lilla bit båthalva som hela tiden blev över och som då fick målas färdigt med ”fel” kulör. (Att varva olika färger gör det lättare att undvika mistor.) Gelshielden lades på med en särskild tvåkomponentsroller och för att få en så slät yta som möjligt slätades den i efterhand ut med en planstrykare som fuktades med förtunning. Metoden upprepades när antifoulingen lades på. Vi använde särskild lackeringstejp till maskering vid vattenlinjen, vanlig maskeringstejp för målning hemma duger inte, eftersom färgen kryper in under den. Ovanpå gelshielden lades därefter två lager International antifouling.

Under däck plockades inredningen ut från nedgången fram till mastskottet, rengjordes och oljades. För att ta ut träinredningen i salongen måste man börja med bb hylla, längst fram vid mastskottet. När den är borta, plus bb ryggstöd, kan kök, porslinsskåp och slutligen diskbänken plockas bort. Tänk på att många delar är skruvade med genomgående skruv från andra sidan av mastskottet och från andra sidan av skottet till bb sittbrunsstuv. Många av mässingsskruvarna var i dåligt skick, särskilt de dolda. Spårskruv är dessutom svår att skruva ur utan att skada huvudet och en hel del tålamod krävs, det är sannerligen inte Ikea.

Efter viss tvekan och diskussion avstod vi från att bygga en ny bänkskiva. Oenighet kring materialvalet (laminat eller stavlimmat trä)  gjorde att byte av diskbänk sköts på framtiden. Dock offrades bb förvaringsfack från bänkskivan i utbyte mot bättre ljudisolering.

När inredningen kommit bort var det dags att lyfta ut motorn. Till vår förfäran upptäckte vi att Yanmar-dieseln enbart satt fast i propelleraxeln och sb aktre motorfäste. På två andra fästen hade muttrarna ätit sig igenom plasten och på det fjärde hade gummit lossnat helt från bottenplattan. Trots detta har axeln inte visat tillstymmelse till läckage och inte hade onormala vibrationer konstaterats de senaste säsongerna. Hur länge motorn suttit på trekvart vet vi inte. Den togs ut 1990 för översyn, så den borde ha varit ok då. Att motorkuddarna skruvats fast i motorbädden med enbart små klena brickor direkt mot plasten finner vi mycket märkligt och föga hantverksmässigt. Vi uppmanar andra Shipmanägare att kontrollera sina motorfästen.

Att ta ut motorn var inte särskilt besvärligt när inredningen väl var borta, men gjordes i två steg.

En bit regel placerades tvärs över nedgångsluckan och motorn lyftes upp en halv decimeter tills den var fri från fästena med hjälp av ett kraftigt spel. Därefter ställdes den ned en halv meter in i båten på en vanlig SJ-pall. Dagen efter lyftes den ut ur båten med hjälp av en gaffeltruck. Samma tillvägagångssätt tillämpades när motorn väl sattes på plats igen.

Därefter kördes den till JAW i Kivik för översyn. Vi använde en Chevrolet K30 pick-up, men eftersom motorn är relativt lätt, cirka 75 kilo, går det alldeles utmärkt att stoppa in den i bakluckan på en kombi. Minus lastpallen då, förstås.

Motorservicen tog verkstaden 20 timmar att genomföra och kostade 14000 kronor, inklusive moms och omfattade:

  • Kompressionstest
  • Byte spridare och ventiler
  • Byte utanpåliggande oljekanaler
  • Rengöring topplock, kylkanaler och oljefilter
  • Byte och kalibrering av förgasarnål
  • Ny kylvattenpump
  • Nya slangar, slangklämmor, packningar och remmar
  • Byte av generatorkol
  • Nytt sb motorfäste/fäste för kylvattenpump (utgånget ur sortimentet, är custom made av JAW)
  • Ny inre offeranod
  • Renblästring och målning
  • Nya gummikuddar till motorbädd (som nu skruvats fast med rejäla brickor plus låsbrickor under muttrarna).
  • Nya huvudströmbrytare
  • Ny motorolja och hydraulolja
  • Elektrisk bränslepump (för att undvika tjuvstopp vid krängning och underlätta luftning)

Under tiden tvättades motorrummet rent, målades med hammarlack och isolerades med brand/ljudisolerande 30 mm självhäftande matta med aluminiumfolie. Därefter byttes slangar, slangklämmor, bordgenomföringsventiler till avlopp, kylvattenintag, saltvattenintag och självläns.

Kölsvinet länsades, rengjordes och målades med hammarlack. För att få en slät botten hällde vi ner en liter polyester och lät den härda. Det krymper lite, men det går att åtgärda med lite hammarlack. Den elektriska länspumpen försågs med backventil, detta för att undvika att allt vatten i slangen rinner tillbaka ner i kölsvinet när pumpen stängs av. En utrangerad huvudströmbrytare monterad på skottet mellan lilla förliga kölsvinet och det stora djupa akterliga får nu göra tjänst som på- och avknapp för pumpen. Eftersom vi har isbox som dräneras till kölsvinet blir det av och till mycket slagvatten att länsa ut. En mystisk läcka mellan däck och skrov, sannolikt på däckets lägsta punkt strax för om bb skotvinsch, släpper också in lite regnvatten vid kraftigt slagregn. Den återstår dock att lokaliseras.

Sittbrunnsstuven om bb har fått ett galler av plywoodstavar att ställa två förvaringslådor på. De stora mellanrummen gör att det lätt går att nå föremål stuvade i lagret under gallret.

Den fasta länspumpens utlopp har bytts ut fullständigt; en kraftig rostfri kulventil med spak, armerad slang och ny skrovgenomföring i mässing har monterats.

Rodret har förlängts med 30 centimeter, enligt ritningen på svenska Shipmanförbundets hemsida. Botten på rodret skars av med cirkelsåg ungefär 50 millimeter. Flera snitt krävdes, eftersom vårt roder var fullt med plast i botten. En bit divinycell skars till och stacks in i hålet tillsammans med en bit glasfibermatta och epoxi. Fyra lager matta plastades därefter på med epoxi och till slut spacklades det hela med en blandning av epoxi och mikroballonger.

Vid roderförlängning rekommenderar Shipmanförbundet att man gräver ett hål under aktern för att kunna få tillbaks det förlängda rodret. Eftersom vår båt stod inomhus löste vi det genom att i stället skruva av packboxen i nylon som hjärtstocken löper genom. Då skapades tillräckligt med spelrum i det förstorade hålet för att sticka in rodret från sidan. Packboxen sitter med tre skruvar som nås underifrån och gängas därefter  ur med en polygrip eller liknande. Bultarna till rodermaljan byttes mot nya i syrafast rostfritt och kapades av med vinkelslip.

Kostnad roderförlängning: cirka 1000 kronor.

Repor och sår i bordläggningen tvättades rent med aceton och fylldes igen med gelcoatspackel. Färgkoden fann vi på diskussionsforumet på svenska Shipmanförbundets hemsida – tack för det! Vår båt är en ”grå” variant och det spackel vi fick verkar ha rätt kulör, nr 20008. Tydligen har gelcoaten varken mörknat eller ljusnat särskilt mycket. Den efterföljande behandlingen – slipning och polering – får dock anstå tills båten kommer utomhus igen. Dels för att det krävs naturligt ljus att arbeta i och dels för att vattenslipningen (först 650-papper och därefter 2000-papper) kräver rikligt med rinnande vatten för att bli optimal och inte lämna sliprepor.

Polering gjordes enligt följande:

När gelcoatspacklet härdat grovslipas det ned till i nivå med den omgivande ytan med ett vanligt fint sandpapper. Sedan vattenslipas det med rikligt med rinnande vatten med slippapper på en mjuk klots, först 250-papper, sedan 600-, sedan 2000-. Därefter lackrengöring och till sist rubbing.

Storseglet har under vintern sytts om till lösfotat och spinnakern har konverterats till jennacker. Pris: 4500 kronor.

Den gamla sumloggen har tagits bort. Hålet har fyllts igen med väv och epoxi på insidan och gelcoatspackel på utsidan. Kompassen har försetts med en ny kompasslåda.

Förlanternan är av delad typ för att spara på ström (= 2 lampor i stället för 3). Ett nytt hål för sladden har borrats upp och fyllts igen med silikon när sladden kommit på plats. Energiprestandan förbättrades ytterligare under säsongen 2010 då vi bytte till så kallade LED-lampor vars förbrukning ligger på några bråkdels ampere.

Säsongen 2010

Till säsongen 2010 har ROT-arbetet med Salamis fortsatt, låt vara i ett betydligt beskedligare tempo.

Några smärre lagningar och justeringar har gjorts i segelgarderoben. Återigen är det Ystad Segel som stått för arbetet, men firman har flyttat till Malmö och bytt namn till Sydsegel. Kvaliteten i deras arbete består.

Sydsegel var också behjälpliga att ordna fram en ny skotbalk. Det blev rejäla doningar. En Rutgerson, värdig en 40-fotare, med enkelskurna block och silikontravare.

En ny vattentank installerades också. Kapaciteten har ökat från 45 till 70 liter. Några mindre reparationer har också gjorts på sprayhooden.

Leverantörer vi använt och som vi med mycket stort förtroende kan rekommendera:

  • Tackel & Tåg Skeppshandel, Ystad
  • Sydsegel, Malmö (Tidigare Ystad Segel, Ystad)
  • Skillinge Marin, Simrishamn
  • JAW, Kivik

Materialåtgång:

Roder:

Cirka 1.5 kvadratmeter glasfibermatta

1.5 liter epoxi

Ett par dl mikroballonger

40×40 centimeter divinycell, 50 millimeter tjock

Undervattenskropp:

12 skraparblad

grovt slippapper

1 liter aceton

2 liter förtunning

2 små burkar gelcoatspackel

2 liter polyester

2 burkar mikroballonger

1 burk bilspackel

3 rullar lackerartejp

9×0.75 liter Gelshield

2 tvåkomponentrollers

1 planstrykare

4 liter antifouling

Annat:

Autosol

Gängtejp

Lackrengöring

Rubbing

Silikon

Slippapper i olika fin- och grovheter

Teakolja

Trälim

Tvål eller diskmedel (för att lättare få på slangar)

Bra-att-ha:

25-mm hylsnyckelhylsa för att kunna kontrolldra kölbultarna

5-tons hydraulisk pelardomkraft

6-8 lastpallar

Böjlig specialmejsel för slangklämmor

En väldigt stor rörtång

En 12-åring som kan krypa ner i små utrymmen för att hämta tappade saker

Bra färgburksöppnare

Bockar och grova brädor för en stabil arbetsplattform

Gamla mattor att lägga i sittbrunn och inne i salongen som skydd

Japansk såg

Kamera eller mobilkamera

Kofot

Korta skruvmejslar för trånga utrymmen

Massor av burkar, torkpapper och pinnar att röra färg med

Minst tre bygglampor

Många skruvtvingar i olika storlekar

Industridammsugare

Sickel

Skjutmått

Sladdlampa med lång sladd

Små ekbitar att lägga under kölen

Spackelspadar i olika storlekar och böjlighet

Bitar av tjock cellplast att sitta på när man skrapar och målar

Vinkelslip

Tålamod

Förpiken

Salongen, förut

Salongen, akterut

Vid bryggan

Gennaker

Lösfotat storsegel

Bilder på Twitter från långsegling 2010, se:
http://twitpic.com/photos/VaccaLoca

Långsegling 2009, se:
http://twitpic.com/photos/beroendeliberal?page=3

Filmer på Youtube från 2008, 2009 och 2010:

http://www.youtube.com/watch?v=JLl8fKUyRPI

http://www.youtube.com/watch?v=Sd5vt8oMCpU&feature=related