Nytt år, nya ord

Pandemin sätter sina spår – även i språket. Det menar i alla fall sakkunskapen på bland annat Språkrådet, som plockar ihop den årliga nyordslistan. Enligt rådet har det inte hänt sedan andra världskriget att en enskild händelse påverkat det svenska ordförrådet i samma utsträckning som pandemin.
Följdriktigt är mer än hälften av nästan 40 ord på 2020 års nyordlista på ett eller annat sätt kopplade till den världsomspännande influensan. Det är förvisso inget unikt för Sverige eller svenskan. Snart sagt alla språk har numera ord eller uttryck för fenomen som coronahälsning, social distansering och superspridare.
Ändå säger sig redaktörerna bakom listan sovrat ordentligt i utbudet. De menar att nyordslistan enkelt hade kunnat fyllas med enbart coronaord. (Se där ett exempel på högst detsamma.)
Ett sådant urval hade inte bara blivit en aning enformigt. Sannolikt hade listan dessutom blivit ganska kortlivad. Även under helt normala omständigheter faller många av nykomlingsorden snart i glömska, medan andra fastnar och lever kvar i vardagsspråket. Från 2015 års lista kan ord som värdgraviditet, ögonkramp och avinvestera anföras som exempel på det förra, medan svajpa, svischa, trollfabrik och rattsurfa är goda exempel på det senare.
En intressant iakttagelse är att den senaste nyordslistan i första hand återspeglar en terminologi som företrädesvis hämtas från forskningsrapporter och myndighetstexter. Tidigare år har journalistsvenskan varit den dominerande bidragsgivaren.
Allt detta sagt i full förvissning om att undertecknad kan komma att betraktas som en, med Språkrådets definition, ”person som är mindre vetande men som trots detta förklarar ett fenomen för någon som vet mer”. Det vill säga en lesserwisser.