Tal är en speciell form av text. Till skillnad från många andra texter är talet skrivet för att läsas högt, ofta för en publik som aldrig tidigare hört dessa ord. Det ställer givetvis ytterligare krav på författaren. Inte för inte finns det också ett särskilt ord för hantverket: talskrivare.
Skickliga talskrivare är, för att låna ett anglosaxiskt uttryck, nästan lika ovanliga som höns med tänder. Värvet kan dessutom vara ganska otacksamt. För det spelar ju inte någon roll hur konstfärdigt hopkommet talet är om personen som framför det inte förmår att läsa innantill.
Visserligen är det sällan ett helt tal är minnesvärt. Snarare är det enstaka fraser som tenderar att fasta i det allmänna medvetandet. Tänk: Per Albin Hanssons ”Sveriges beredskap är god”. Eller: Winston Churchills ”aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”.
Den förre brittiske premiärministern listas ofta som den bästa och mest inspirerande talaren i modern tid. Och det på synnerligen goda grunder. Få, om ens någon, har producerat så många tänkvärda, roliga, underfundiga och kloka citat.
Men i fråga om koncentrerad framställning har Churchill sin överman i USA:s sextonde president Abraham Lincoln. Hans Gettysburg Address vid invigningen av krigskyrkogården i Gettysburg i november 1863 är ett mästerstycke.
Det engelska originalet är blott 271 ord långt (precis som denna text), och tar inte ens två minuter att läsa högt. Språkdräkten är gammaldags, närmast arkaisk, snirklig och oerhört vacker. Trots de ålderdomliga formuleringarna kan många amerikaner recitera stora delar av texten. Det gäller inte minst Lincolns avslutande förhoppning om att nationen och dess ”styrelse av folket, genom folket, för folket icke skall utplånas från jorden”.
Hela Lincolns tal finns att läsa på bl.a. Wikipedia.
En svensk översättning av Arvid Paulson finns att läsa här.
