Journalistiken lämnar mig numera ganska kall. Inte i så måtto att den skulle vara oväsentlig eller ointressant. Tvärtom. Det är svårt att övervärdera betydelsen av självständiga och granskande medier.
Någon personlig dragning åt att åter skriva i dagspressen har jag däremot inte. Mina styvt tjugo år på en av Sveriges stora morgontidningar var oerhört lärorika och stimulerande. Arbetet var krävande och hektiskt men nästan lika ofta roligt och givande. Men någon längtan tillbaka har jag inte.
Möjligen med ett litet undantag – det stavas Namn och Nytt.
NoN är Dagens Nyheters ”lätta” sida. Där blandas högt och lågt, gammalt och nytt, stort och smått. Bidragen kommer från såväl tidningens egna reportrar som från en när och fjärran läsekrets.
Det lättsamma materialet till trots har NoN regelmässigt varit tummelplats för tidningens tyngsta medarbetare. Dessa spalter publicerade såväl DN:s eminente Paris- och senare Londonkorrespondent Torsten Ehrenmark som hans kåsörskollega Lennart Nyblom, alias Red Top. Poul Ströyer använde utrymmet för att kommentera sin samtid i bild, medan författaren och poeten Alf Henriksson skämde bort läsarna med små nätta och underfundiga dagsverser. För att nu nämna några.
Ser man en chans att beblanda sig med ett sådant sällskap får den naturligtvis inte försittas – även om bidraget bara är en bagatell. I mitt fall räckte det med några rader med en putslustig poäng om några svenska ungdomars biobesök i Paris för att beveka en okritisk NoN-redaktör.
DN:s Namn och Nytt-sida dagen då det begav sig.
